lisaelander

Kategori: Debattinlägg

kroppsideal, var är världen på väg?

Jag sätter mig spontant vid datorn och börjar läsa lite bloggar, något jag vardagligen gör. Alltid på samma sätt , alltid likt samma upplägg. Fingrarna flytter vant över knapparna på tangentbordet och jag besöker inledningsvis två av mina närmaste vänners bloggar. Två stycken helt underbara tjejer med liv som många skulle kunna göra allt för att få leva. Men texterna de skriver om om sig själva är inte graciösa. De skriver om sig själva, som överviktiga, som individer i ett behov av viktnedgång. Jag försöker ignorera det , försöker att inte beröras. Går vidare och fortsätter läsa andras texter. Det spelar ingen roll var du läser, vems blogg du besöker, majoriteten av mina närstående vänners bloggar domineras av texter om vikt. Viljan att minska matintagen, med en strävan mot en drastisk viktnedgång. Att öka träningen, minska näringsintagen. Knepen är många, dolda men avslöjningsbara. Det gäller bara att finna dem, för allt detta tragiska handlar egentligen enbart om en enda faktor, kroppsideal. Varför finns överhuvudtaget dessa och vad är det som får dessa att uppstå? Svaren är nog lika många som himlens alla stjärnor, men jag tror att starka bidragande faktorer är media, såväl modemagasin som tv. Det handlar om ett sätt att vilja se ut, att få känna känslan att se sina nyinköpta kläder sitta som kläderna på modellerna och mannekängerna. Att framhäva sina ansiktsdrag, att få en platt mage, smala lår, stramt ansikte, markerade nyckelben. Ju mer jag skriver desto obekvämare känner jag mig i denna sits, att läsa min egen text skrämmer mig. Men var är vi på väg, var vill vi komma och vad vill vi uppnå?

I grunden till detta handlar det nog om en bild, en självuppfattning, och till det starkaste, ett bristande självförtroende. Hela 10 % av Sveriges unga kvinnor lider på något sätt av ätstörningar. Hos vissa är det medvetet, hos andra lever det i det undermedvetna. Men det är statistiska siffror, och inget att ifrågasätta. Egentligen känns det så otroligt fel för mig att sitta och skriva detta, för i viss mån är jag nog inte rätt förebild då jag ofta själv tänker i dessa banor. Mer utåt än inåt dock, jag uttrycker mig mer än hur jag påverkas av det. Men jag kan till fullo sätta mig in i dessa personers situation. Hur en liten och helt betydelselös kommentar kan påverka en persons tankebanor så extremt. Hur en kommentar som "vilka stora lår du har" , eller "oj, väger du så mycket" kan få en person att tänka om. Ändra sin självuppfattning till det negativa och ta till dramatiska åtgärder för att åstadkomma en förändring. Det värsta är att du inte blir lyckligare när du blir smalare. Kanske känns det bra för stunden men sanningen hinner snart ifatt dig. Jag kanske låter alltför kritisk, jag känner bara att det är två faktorer som har fått mig att tänka om, och idag rann det över.

Det starkast bidragande orsaken utspelade sig då min vän och klasskamrat E.S en gång under ett samtal rörande detta ämne plötsligt utbrsiter: "Vet ni vad ni gör när ni pratar om detta? Ni får personer som aldrig funderat över sådant tidigare att börja fundera. Att börja jämföra sig med andra och tänka: Tycker hon att hon är tjock, jag är ju större än henne. Sen är tankarna igång. Allt är likt en ständigt förlängande dragkedja". Så sant och en sådan klockren kommentar, från en sådan klockren människa! Jag har nu även förstått innebörden av kommentarerna i skolan som några kamrater fäller till andra , likt "Lägg av och peta i maten , ät istället". I 9 fall av 10 blir svaret "Jag är inte hungrig" och konflikter uppstår. Från och med nu ska jag ställa mig på den första partens sida, och försöka stötta mina medmänniskor istället. Äta för livet och för välbefinnandet. Acceptera hur man ser ut och leva utefter sina egna förutsättningar. Ta dagen som den kommer och bry sig mer om relevanta problem och dilemman av värde och karaktär. Stå upp tjejer, för ni är alla bra som ni är!