När pizzan passerat svalget och färdades genom tarmarna mot en slutdestination skyltande magsäcken, var det dags för mig att ge mig av. Jag hoppade på cykeln och trampade de fyra minuterna till bondbuss nummer 811. Ett sällskap av Axa, Emma och Emma fyllde min bussresa och i Skoby blev det ett transportmedelsbyte till bil för att färdas den sista biten. Till slut nådde vi trots allt fram till Jeanettes uppvaktande i lokalen som drastiskt fylldes av människor. Det var riktigt kul att träffa födelsedagsbarnet och även den tillkommande lilla gruppen av kamrater som befann sig där.
Vi kör en liten sifferserie. I en skara på cirka 120 personer kände jag 9 stycken. De resterande 111 personernas ansikten hade jag aldrigt någonsin beskådat. Bortsett från mig återstod 119 personer. De 119 personerna kände totalt 116 stycken (mitt bussällskap var även okända för de andra festdeltagarna). Sensation, och ett bevis på hur livet fungerar i de små orterna utanför staden. I ett samhälle, där alla känner alla. 
Beautiful birthday child
Sweet-Sofy
Moa-toa
Sweetness
Jag hittade även lite rörliga bilder i mitt arkiv från dagen.
Dock är de båda relativt snea, korta och lågkvalitativa.
Tal från middagen
Så roar sig Gävlebor
Valborg; en av de fyra högtiderna stadens ungdomar och studenter trånar efter hela året.
För enkelhetens skull delar jag upp dagsresumén i tre delar: morgon, dag och kväll/natt/morgon.
(De flesta bilderna finner ni även på Facebook.)
Dagen inleddes med uppstigning tillsammans med Emma vid 7-snåret för att vid halv 9-tiden dela våra vägar och jag gav mig av till Amanda för frukost. Vi nio töser sittandes runt bordet möttes av en fantastisk frukostbuffé fylld av frukt, amerikanska pannkakor, choklad, ananaspaj etc. Kan jag använda mig av något annt än min välanvända fras; fin mat och fint sällskap. Efter en avverkad frukost blev det iordninggörande och masserande i massagestol. Jag föll även naturligt in i en mat-koma vilken jag klarade mig igenom med en powernap i 120 cm-soffan!
När vi lyckats besegra den stundande tröttheten och alla var nöjda och glada gav vi oss ner mot stan. Nio töser, som blev till åtta, som blev till sju... Folk försvann åt olika håll, och många såg man inte röken av resterande dagen och eftermiddagen. Men det kompenserades lättsamt med hjälp av en hop andra fina människor som påträffades på vägen. Forna Tunabergsflickor, Jensen- och Fyristöser, en hårt arbetande Anton W, Ebba/Adele och co, hockeyligan, Alundabönder, Storvretatjejerna (som inte bor i Storvreta) och diverse celsiuselever, för att bara nämna några! Det blev en tripp till Ekonomikumparken där våra vägar skiljdes ännu en gång. Dagen fortsatte på samma sätt, men med en trogen Amanda vid min sida. Mot eftermiddagen gav jag mig hem, duschade och lade mig i sängen för en tupplur då mobilen ringer...
En uppstressad tjej i andra änden. Det blir till att kasta på sig munderingen igen och ge sig iväg till Gränby. Väl där vankades fin middag med tjejerna och ett så gott som helt okänt sällskap. Trots allt väldigt trevligt! Vi roar oss där ett par timmar innan jag möter upp en morgonsrocksklädd Filip vid ishallen för att ge mig över till Martin Söderberg för en kort stunds umgänge. Jag ger mig därefter tillbaka till ursprungssällskapet, samtidigt som jag har min nyhemkomna bror på tråden. Vi beslutar att jag ska dyka över på grillfest, men planerna går senare i lås då pojkarna där bestämt sig att ge sig in till stan istället. Jag far följaktligen in till stan med mitt kvinnliga sällskap. En skara på nio blir under en tiominuters bussresa till tre pga diverse dramatiska och odramatiska anledningar. De återstående töserna ger sig iväg till Studentstaden, men jag tar mig en tripp för att möta upp Jens och Max. Den första pojken ger sig iväg till Sunnersta och den andra ger mig ett promenadsällskap ända till Studenstaden. Otroligt omtänksamt handlat av en mycket godhjärtad vän. Jag for därefter upp till tjejerna i någon studentlägenhet. Lugnt, skönt och trevligt. Kvällen slutade med en promenerande hemfärd vid halv 4-tiden. Erik hade somnat tvärt så jag fick nöja mig med telefonsällskap från hans nyvakna, skånska, grötpratande kamrat. Det dög dock väl, för inte är man så kräsen inte.
Morgon
Dag
Kväll
Grillfest - Gby
Martin Söderbergs bostad & co
Studentstaden
Bättre sent än aldrig; ett collage av bilder från förra veckans födelsedagsfirande! 
Jag är en 18-årig Uppsalabo som främst återupprättat denna memoar för att spontant skriva av mig angående min vardag, spontana tankar och annat som rör mitt liv alternativt är av mitt intresse.
