Nyss hemkommen efter ett biobesök med Tyler och Charles. Då nästan samtliga biofilmer var slutsålda alternativt visades vid opassande tidpunkter fick jag som yngst i sällskapet min vilja igenom och vi köpte biljetter till Justin Biebers film Never say never. Jag har aldrig varit något överdrivet stort JB-fan och inte heller drömt om ett framtida giftermål, men filmen var verkligen både fin och berörande. Han är en otroligt talangfull och musikalisk ung pojke som jag faktiskt unnar all sin framgång. Som han har kämpat för att idag stå i rampljuset med kända artister som Usher, Sean Kingston och Ludacris.
Filmens höjdpunkt må i alla fall vara när Miley Cyrus empatisk uttryckte sig kring hur mycket hon och Justin hade gemensamt, och hur mycket de verkligen kämpat för att nå dit där de är idag. Det är ju inte för intet Miley Cyrus onekligen kört gräddfilen genom livet med sin pappa i både musikbranschen och på Disney-channel. En orättvis liknelse helt enkelt. Dock är hon nog inte ensam om att låta ett vackert utlåtande väga tyngre än den verkliga sanningen.
Hur som helst - en fin och berörande film, även om jag inte drabbats av någon Bieber fever!
Åter tillbaka i sydstaten Texas vilket jag firade med ett biobesök tillsammans med Kelli, Maggie och Tyler. Vi tog oss iväg till Tinseltown för att på bioduken beskåda musikalshowen Burlesque med Cher och Christina Aguilera som huvudrollsinnehavare. En konstant uppmärksamhetstagande show i hög klass. Rekommenderas starkt!
Ibland önskar man själv att man besatt en professionell danstalang samt hade en röst som skär genom glas och fångar folks blickar. Livet är då inte rättvist.
Tisdagskvällen fylldes inledningsvis med en stadsvisit och innebandyträning. Vid träningens slut plockar jag upp mobilen och ser att Isabel lämnat spår genom ett sms innehållande en inbjudan om biobesök. Allt därefter gick effektivare än någonsin må jag säga. Från allianshallen, hem, duscha, byta om och bege mig ner på stan, allt inom loppet av en halvtimme! Där överträffade jag mig själv må jag säga, minst sagt.
Filmen som skådades var Twilights uppföljare New Moon, med en hop av celsiusstuderande ungdomar.
Samma film ska ses även på söndag, men då med ett sällskap av glädjespridaren Erika.
Någon resumé av filmen behövs väl knappast, istället får ni nöja er med en bild att vila ögonen på.
Matchen slutade med torsk, men inte fanns det tid att deppa för det. Till kvällen väntade nämligen fint umgänge och detta var en god faktor värd att se fram emot. Det hela slutade med en filmkväll hos Klara där Wolf Creek skulle beskådas.
Filmen är tydligen baserad på en verklig händelse och handlar kortfattat om tre backpackers som ger sig ut på en roadtrip i Australiens ödemarker. Som ett delmål ger de sig av för att se på landets berömda krater, (dvs resten efter ett meteoritnedslag). Efter många mil kommer de äntligen fram och då väntar en tre timmar lång gångstig för att de ska nå sitt mål. Efter kraterbesöket är det dags att dra vidare mot nya mål men bilen är helt död och de är fast utan någonstans att ta vägen. Som tur (?) är kommer en främling och erbjuder ungdomarna hjälp, en hjälp det senare skulle visa sig de gott skulle klarat sig utan...
Jag har nu skådat klart filmen guldkompassen och ska nu ta mig till något annat att bita i. Nu ska nämligen boken läsas, på engelska. Detta är inte frivilligt, för fantasyböcker är inget som tilltalar mig alltöfr mycket. Men detta är en obligatorisk skoluppgift som vid ett senare skede även ska redovias. Så inte gör det någon nytta att sitta här, nu ska jag minsann ta tag i läsandet och se till att passera mina 14 sidor!
Söndagskvällen fylldes av ett biobesök tillsammans med Sofia, Joel och Max. Vi tittade inte på Harry Potter, Män som hatar kvinnor, Baksmällan eller Brüno, trots att det är 4 filmer jag har ett stort intresse av att se. Nejnej, filmen som skulle fylla denna kväll var Dan Browns filmatiserade Änglar och Demoner.
En film som handlar om kyrkan i Vatikanstaten.
Den gamla påven har just dött och en ny ska väljas då Illuminati, sällskapet som i hundratals år bekrigat påven och Vatikanen, vaknar till liv.
Fyra kardinaler kidnappats. Från klockan 20 ska en i timmen dödas, på uppseendeväckande sätt. Kvällen ska toppas med att hela Vatikanstaten sprängs i luften.
Det ska göras med antimateria, stulen från Cerns partikelaccelerator nära Genève och med enorm sprängkraft. (Likt Big Bang-försöket som i verkligheten gjordes tidigare i år.)
Svårtolkade besked tyder på att en urgammal plan följs. Det borde gå att lista ut var morden ska äga rum och var i Vatikanen bomben ligger gömd. Om någon bara kunde tolka tecknen?...
Till sin hjälp finner de symbolexperten Robert Langdon som reder ut sammanhangen för gapande katolska överhetspersoner. Antimateria-experten Vittoria Vetra bistår.
En invecklad men nervkittlande rysare som rekommenderas!
För er som inte vet så kan jag ge er lite kort information om handlingen. (En parantes är att filmen faktiskt är gjord av samma regissör som regisserade Spider-man trilogin.) Filmen handlar om Christine Brown, en ambitiös och godhjärtat kvinna som arbetar på bank. Hon sliter hårt på jobbet, nonchaleras av sin pojkväns snobbiga föräldrar och skäms för sin bonniga bakgrund. Hon konkurrerar med en dryg karriärjägare om att bli biträdande chef och bankdirektören förklarar att den som får jobbet måste vara beredd att fatta svåra beslut. Därför säger hon nej när en tant kommer in och ber om anstånd med betalningen på huslånet. Ett litet moraliskt snedsteg är allt som krävs för att hon ska slungas in i en mardröm, och det här var ett sådant. För följden blir att tanten blir hemlös och hämnas genom att kasta en förbannelse över Christine.
Om tre dagar kommer Lamia, en demon, att släpa henne till helvetet.
På vägen dit dränks hon i näsblod, larver och balsameringsvätska, hon mörbultas av en poltergeist, spyr flugor, brottas med ett lik i en lerig grav och jagas av tantens blombroderade näsduk...
Läser just nu en bok som jag varmt rekomenderar till andra ungdomar som imponeras av det eleganta modellivet.
Boken handlar om 15-åriga Jirina Radovanovicova som bor tillsammans med sina föräldrar i Lund i Skåne. Genom hela sin skolgång är hon klassens mobbingoffer, till stor del pga av hennes tjeckiska kommunistföräldrar. Men till sin stora glädje och klasskamraternas förvåning blir hon erbjuden av en modellagentur att arbeta i Paris under sommaren. Hon lämnar sitt liv i Sverige, tvingas till att ta eget ansvar och mogna som person, men går även igenom hennes livs jobbigaste perioder. Boken ger en otroligt bra inblick i modellivets glamourösa värld, men framförallt dess mörka baksidor. Hur modellerna tvingas äta nästintill obefintliga mänger mat för att inte gå upp i vikt. De alkohol- och narkotikamissbruk som ofta uppstår genom depressioner och ångest. Hur modellerna blir pressade till att utföra sexuella tjänster för att få jobb.
Om vänskap, kärlek och svek. "I den här världen är vänskap ungefär som kollektivtrafik: man vet aldrig vem
som kommer sitta bredvid en och hur länge den personen kommer att stanna."
Jag är en 18-årig Uppsalabo som främst återupprättat denna memoar för att spontant skriva av mig angående min vardag, spontana tankar och annat som rör mitt liv alternativt är av mitt intresse.
